"Oj så trevligt utfört program. Vilken hund!!"

Ja, det var domarens kommentar på helhetsintrycket idag, så det bådar verkligen gott inför framtiden!!  

Jessicah bestämde sig för att avstå ifrån platsliggning i grupp, eftersom hon varit så nervös för den efter att Iver blev påflugen av en annan hund på deras första tävling i somras. Problemet har alltså inte varit Iver, han har legat som gjuten på träning under hela hösten - det som påverkat Jessicah mycket är oron för att det ska hända igen. Av den anledningen har hon också bestämt sig för att bara köra en tävling i klass 1 och gå sedan direkt på tvåan, där man får förutsätta att de hundar som är mest osäkra på platsliggningen inte finns med.

Platsliggningen är dyr, den kostar hela 30 poäng, och med så mycket borta redan från start får man ju räkna med att man kan få max 170 poäng om hunden går på 10:or rakt igenom. Det fick de inte, men ett 1:a pris blev det, med 161 poäng - dvs bara 9 poäng från max, med enbart 9:or, 9,5 och 10:or i protokollet!

Jessicah är helt lyrisk över sin hund idag, och det kan jag förstå! 

Ett jättegrattis ifrån oss till ett väldigt duktigt ekipage!!

Mer om tävlingen finns att läsa i Jessicahs blogg: http://vildarna.wordpress.com/ 

Fina och duktiga Iver... *harkel* jag tror dom har liiite snö i Umeå;-))  

Jag fick nyss ett glädjande telefonsamtal ifrån Staffan - han och Krutov har varit och tävlat och tagit sitt tredje raka 1:a pris i lydnadsklass 1 - och har därmed fått titeln LP1! Jiihooo, vad duktiga de är!!   Hehe, den här gången var Krutov riktigt på tårna men höll ihop och lyckades få ihop 184,5 poäng, jäkla bra presterat tycker jag!! Staffan gör ett kanonjobb med sin Krutov och kan känna sig väldigt nöjd, jag kan tala om att uppfödaren är mäkta imponerad   Nu tar Staffan och Krutov en liten paus med tävlandet och fortsätter att träna in klass 2-momenten, så gott som klart har jag förstått - men Staffan siktar högt och har anmält till flera lydnadskurser, bl a en där mycket högt meriterade ekipage ingår. Så vi får nog hålla i hatten allihop framöver, verkar det som 

Jag fick också en liten rapport om Vispen, som jag tänkte på senast inatt, när jag inte kunde somna. Denna underbara valp, som jag så gärna ville behålla... han var så mycket "min" - men jag är så glad att han kom till just Staffan och Birgitta! Vispen mår jättebra, är superpigg och visar redan att han är ett ämne för framtida tävlande - å, vad det ska bli kul att följa dem!!

... för då är det nämligen vintersolstånd... kände bara att jag ville komma med nåt lite positivt i novembermörkret;-)) Det kom ju inte mer än några sketna flingor här idag, jag som hade hoppats på ett ordentligt vitt snötäcke som kunde lysa upp tillvaron lite.

Det är tur att det finns annat som lyser upp tillvaron, som den här bilden t ex - lånad ifrån Mias blogg... sötaste Carma, 8 månader.

På tal om just 8 månader - varje gång jag har unghundar i den åldern i min närhet tänker jag på Mimmi (Tansy's Adrienne), dvs mormors mormor till Gimmie's valpar. När hon var 8 månader gammal vann hon avslutningstävlingen på Eskilstuna Hunddressyrklubb. Den klubben hade på den tiden lite lustiga moment i sina klasser och i Mimmis klass ingick hela lydnadsklass 1-programmet plus apportering (som i klass 2 nu) och stegklättring. Lilla Mimmi bara svischade igenom hela programmet, hur lätt som helst - vilket ju var ganska imponerande vid den unga åldern. Men vad som var ännu mer imponerande var att hon hade varit sjuk precis hela valptiden, och faktiskt väldigt nära döden. Men ändå var hon hela tiden så otroligt glad och träningssugen, så vi tränade ju lite för skojs skull, trots att hon var sjuk.

Bakgrunden till hennes sjukdom var denna:

Vid ca 11 veckors ålder fick hon en knöl, mitt uppe på huvudet. Knölen växte och var inom en vecka i storlek med ett ägg. Veterinären påstod att det var en tumör och opererade bort den, knölen skickades på analys och Mimmi fick dränage och penicillin som hon skulle äta i 21 dagar.

Svaret på analysen kom, och visade att det inte var någon tumör, utan Mimmi hade helt enkelt slagit i huvudet och fått en bula, sådär som man kan få när man slår sig. Operationen var alltså helt onödig och knölen hade försvunnit av sig självt, om veterinären hade låtit den vara. Hela den här historien gör mig ärligt talat så jäkla arg, för hade jag vetat då vad jag visste senare, hade jag aldrig i livet accepterat att sätta henne på en så lång kur med antibiotika - den förstörde nämligen hennes mage. (Här måste jag rätta mig själv i efterhand och lägga till att hon inte fick bara en kur med antibiotika, det var ett par, tre långa kurer på raken - vilket jag aldrig i helsike skulle ställa upp på idag!) 

Mimmi fick diarré och kräkningar och var mager som en sticka, hon såg rent bedrövlig ut. Ingen veterinär kunde komma tillrätta med hennes mage, inte på djurkliniken och inte på Strömsholm, vilka var de alternativ man hade för 20 år sedan.

Månad efter månad gick utan att hon blev bättre i sin mage, och när hon till slut inte ens fick behålla vatten trodde jag att jag skulle bli tvungen att ta bort henne. Men till min stora lycka hittade jag det "mirakelmedel" som skulle visa sig göra henne frisk, nämligen ett vetedietpulver som heter "Dr Kousas vetediet". Det använder jag för övrigt fortfarande om jag har en hund med diarré, funkar alltid!! Hursomhelst, den här vetedieten kunde Mimmi behålla och jag kunde mycket försiktigt börja blanda i kokt fisk etc. Inom några veckor var min älskade hund frisk, men då var hon bortåt ett år gammal, så det var väldigt långdraget och förstås väldigt oroligt. Men hon var sedan helt frisk resten av sitt liv, tack och lov!

Vad som imponerade stort på mig under hela den här sjuksomstiden var Mimmis underbara attityd, hon var alltid på gott humör och tyckte det roligaste som fanns var att träna tillsammans med mig. Världens gladaste hund, som lärde sig nya grejer på nolltid och fick mig att upptäcka allt kul man kan göra med en golden! Lika glad som Mimmi var som ung, lika glad och stollig var hon som gammal;-) Hon blev 12 år och 12 dagar gammal, och lever fortfarande kvar mycket starkt hos oss, inte minst genom sitt barnbarn Spurten, sina barnbarnsbarn Gimmie och Boogie, och sitt barnbarns barnbarn Speed... oj, vad mycket "barnbarn" det blev där;-))

Vad ville jag ha sagt med det här då? Joo, jag tror det är mycket Mimmi i Carma, liksom det är i Spurten - det såg jag redan när hon var en liten plutt!   Alltså, ni får väl ha lite överseende med att jag svävar iväg lite på en nostalgitripp lite då och då...

Lite bilder tagna häromdagen...

Nu är snön nästan borta, och de centimetrar som finns kvar är det hård skare på... inte så kul. Men det ska bli mer snö på torsdag, har jag hört - det ser jag fram emot! 

Som ni väl har förstått, så händer inte så mycket här som är värt att berätta om. Soleil är i höglöp och Speed är lite pipig då och då, men jag måste säga att han är fantastiskt duktig! Ljuvlig, är ordet för den killen  Å, jag måste visa en bild på lilla älsklingen, 3 veckor gammal...

Spurtens bett under ögat, som Soleil lyckades åstadkomma, är helt läkt och det syns bara en liten prick. Jag var ju lite rädd att hon skulle få ett ärr som skulle förstöra hennes söta uttryck, men jag gjorde helt rätt i att bara tvätta såret en enda gång med alsolsprit och sedan inte röra det alls. Jag tror att om jag hade hållit på och joxat med det, då hade ärret blivit mycket större än den lilla prick som är nu, och jag är ganska säker på att även den försvinner så småningom. 

Gimmie's yngsta valpar "fyllde" 8 månader igår och jag kan meddela att Lova är en riktig liten skrutta - jag har varken mätt eller vägt, men hon är liiiten och blir nog inte så mycket större. Någon cm till på höjden, och kraftigare kommer hon ju att bli med tiden - men inte blir det någon stor tik, inte;-)) Mia säger att Carma också är liten, och som jag har förstått det så är även Susa ganska pyttig. Så tikarna blev små i den här kullen! Hannarna har jag inte så mycket kläm på, eftersom jag inte har någon av dem i närheten - men mattar och hussar får gärna meddela!

Oj, vilken snöstorm vi hade igår - och det hade väl större delen av halva Sverige, har jag förstått! Jag gillar snö, men avskyr blåst, så igår var vi inte ute mycket. Idag är det plusgrader, vindstilla och betydligt skönare, men nog var det bra tungt att pulsa i snön, det är nog ett par dm nu och snöar faktiskt lite nu också.

Lova bev alldeles stollig av första snön, det första hon försökte göra var att äta upp alltihop - det är ju en vanlig reaktion när de aldrig har sett snö förut!  

Idag blev det inga bilder tagna, ska försöka få till nå't imorgon. Istället får ni nöja er med en bild ifrån förra vintern - det är söta Boogie som poserar, med snö på näsan  

Idag har jag både och att berätta om, och jag börjar med de goda; det är inget fel på Carmas höfter i nuläget, enligt specialisten som Mia varit till på Strömsholm - däremot har hon en "felaktig vinkelställning" i ländryggen, och det är det som ömmat. Hon ska undvika att hoppa upp så att hon står på bakbenen, och så ska hon musklas ordentligt i ryggen, bla med hjälp av simning. Jag tror personligen att det kan vara till nytta att gå till en duktig kiropraktor eller naprapat för behandling, men det bestämmer förstås Mia!! Hursomhelst, Carma har alla möjligheter att bli helt bra, och det var dom goda nyheterna! Grattis, eller vad man nu ska säga, till Mia o Carma:-)

De andra nyheterna, som inte var lika roliga, är att norska Solan har varit till veterinär idag, eftersom han har haltat fram. Det röntgades både höfter och armbågar, och trots att han ännu är för ung för att få ett definitivt besked så tyckte man att det var motiverat att göra det pga hältan - helt rätt beslut, enligt mig. Höfterna såg ok ut, men det gjorde dessvärre inte armbågarna - han har pålagringar på båda. I vilken grad är svårt att säga just nu, och enligt veterinären kan det ändra sig och därför ska han röntgas igen om en månad. Enligt Eva-Liz är Solan som en fölunge i benen just nu, och han har ju långt ifrån vuxit klart. Veterinären säger, om jag har förstått det rätt, att det kan ändra sig till det bättre, likväl som till det sämre - så vi får verkligen hålla tummarna och hoppas att det går åt det bättre hållet!! Jag vill så gärna att även Solan blir frisk och får chansen att visa vad han går för på tävlingsbanorna framöver, han har verkligen alla förutsättningar att bli riktigt bra! Eva-Liz är så duktig med honom och Solan hade definitivt inte kunnat få bättre ägare än hon och Vegard! Så här fint kan det se ut när Eva-Liz och Solan tränar (har lånat bilder från www.soltrollet.com)

Härlig kontakt och attityd!!

Den här bilden är bara så underbar, Eva-Liz och alla hennes tre guldkorn...

Fr.v: Cornelia, Loke och Solan 

För övrigt, har följande hänt idag här hemma; bitchen Soleil har bitit Spurten under ena ögat och börjat löpa...