Skönt!!

Nervöst har det varit, jag har kollat hunddata säkert 100 ggr/dag de senaste dagarna och hållit andan innan jag har klickat på veterinärresultatet. Men nu är jag glad att se att fem av de sex valparna i kullen som är undersökta är friröntgade runt om - bara Milton (MJ's Speed Demon) kvar att röntga nu, och jag hoppas det blir gjort inom en snar framtid!

By the way, inatt är det dags för vintertid - usch, nu hoppas jag på snö fort så det blir ljust och fint!

Vi har just kommit hem ifrån Lovas röntgen, och jag är glad att kunna säga att det ser helt okej ut. Armbågarna var jättefina, så de bör bli utan anmärkning. Höfterna - ja, där var det en pytteliten avvikelse på vänster, så det är lite osäkert. Det kan bli A/B, B/B eller om vi har otur, B/C - det beror helt och hållet på vad avläsaren tycker. Efter Vispens röntgen var jag ju jättenervös, men nu vet jag i alla fall att Lovas leder inte alls ser dåliga ut - skönt! Nu får vi bara hålla tummarna för att hon får ett godkänt resultat!

Superduktiga Mia och hennes Carma tillbringade helgen på lydnadslandslagets talangläger - jättetrevligt och mycket givande, enligt Mia!
   
Fina, fina Carma    

Fler bilder och härlig uppdatering finns i Mias blogg:

http://mia-co.bloggplatsen.se/2011/10/24/6511627-talanglager/ 

En liten film ifrån minitävlingen de hade finns nu här:
http://mia-co.bloggplatsen.se/2011/10/25/6523952-minitavling/ Å, vad söt hon är lilla Carma, man blir glad bara man ser henne:-) Härlig attityd och underbart samspel mellan henne och Mia!

(Från det ena till det andra, usch vad jag ogillar den här nya bredden på bloggen, det ser ju inte klokt ut - texten blir jättejobbig att läsa och bilderna enorma!)

Jag fick ett sådant härligt mail ifrån Jessica med Joy - hon beskrev sin valp på ett sådant sätt så jag tror att vi allihop som har syskon skulle kunna kopiera precis det hon skrev;-) Jag har fått lov av Jessica att citera hennes mail:

"Joy är en helt fantastisk hund, otroligt gosig, och med ett stort hjärta. Framförallt fascineras jag över hennes arbetsvilja och uthållighet trots hennes ålder. Snacka om att man kommer att bli bortskämd.   Det som blir utmaningen med en sådan här hund är att det ställer lite mer krav på mig som tränare. Här gäller det att hänga med i svängarna och förstärka på rätt ställen!!!

Det mesta av den träning som vi hittills gjort har varit inomhus, med mycket störning av familjemedlemmar och mops. Idag var vi ute på gården och tränade där det var många olika typer av störningar, men imponerande nog valde hon bort det och fokuserade helt på mig. Likadant var det när vi var på klubben i tisdags. Min tanke var att vi skulle miljöträna och hon skulle kunna hålla lite fokus på mig. Trots ihållande ösregn och många olika hundar som tränade, så var hon enormt fokuserad på arbete.  

Jag har varit hjälptränare på en valpkurs på söndagarna och imorgon har vi avslutning. Joy har varit med mig och legat i sin bur under kursen och jag kan bara säga att den hunden har en fantastisk förmåga att koppla av i sin bur. Hon ligger där och sover så sött mitt i alltihopa och sedan när jag tar ut henne ja då är det hundra procent som gäller..."

 

Och så fick jag jättefina bilder på lilla underverket  

   
Så söt hon är! Tack Jessica, för de fina bilderna och det härliga mailet!

 

Jag är helt enig med Jessica om att utmaningen med de här valparna blir att förstärka på rätt ställen, här finns otroligt mycket samarbetsvilja och motor och, som det verkar så här långt, en fantastisk förmåga att fokusera! Jag är själv oerhört imponerad av Pillers förmåga att välja bort annat och fokusera på mig - så fort vi ska göra något är hon med till 100% och ser inget annat. Hon håller också koncentrationen väldigt länge och det är alltid jag som avbryter våra små träningspass - att fokusera så länge som hon gör måste jag säga är väldigt ovanligt i den här åldern! 

Den lilla "träning" Piller och jag pysslar med nu går ut på att bygga samarbete, att hon ska tycka att det roligaste som finns är våra små träningspass. Här måste jag faktiskt fnissa lite för mig själv, för inte är det särskilt svårt med den här valpen;-)  Min tanke med att uppmuntra hennes frivilliga beteenden är dels att använda mig av dem i momenten längre fram, och dels att hon ska vara mer eller mindre drivande i träningen - jag vill ju ha den här "Ska vi göra nå't, ska vi göra nå't?"-attityden. Jag vill att hon, inte jag, ska ta initiativet till träningen - det är nämligen då man får en hund som uppfattar själva arbetet som belöning och vill jobba när och hur som helst, och inte bryr sig det minsta om det som händer runtomkring. Nu har jag fått en valp som har det här i sig redan ifrån start, och då är det för mig ganska självklart att ta vara på det. Men som sagt, utmaningen blir att styra allt det här åt rätt håll, för när det gäller egenskaper verkar ingenting saknas hos de här valparna! Som jag skrev till Jessica, om de här valparna bara håller i leder och övrig hälsa, ja då har vi kanonhundar allihop!

 

I "farmor" Malins blogg finns en massa fina bilder på Vinna, Khemosabi Prepare for Success, tagna för några dagar sedan: http://www.mangie.se/wordpress/wordpress/?p=5109 Fina pappa Filur är också med på någon bild där! 

Jahapp, så var det LP:t fixat - kanonbra jobbat av Staffan och Vispen, som nu kan titulera sig LP1 Khemosabi MJ's Beat It! Vispen har, liksom sina syskon, stor kapacitet - men han är en mjukare typ än halvbrorsan Krutov och kräver lite mer fingertoppskänsla. Det har Staffan visat att han har, han är en skicklig förare som kan anpassa sig till den typ av hund han för tillfället tränar och tävlar med, stor eloge till honom för det! Han låter hunden växa och mogna, och för Vispens del innebär det att det går bättre och bättre för varje tävling, idag fick de ihop 183 poäng och blev 2:a, slagna med bara 0,5 poäng! Ett jättegrattis till Staffan och hans mysiga och duktiga Visp  

Tyvärr så har jag inte enbart goda nyheter idag - jag tittade nämligen in på hunddata sent igår kväll och fick mig en riktig chock! Det visade sig att Vispens röntgenresultat inte alls var bra, C-höfter (behöver inte innebära något som besvärar hunden, visserligen) och vad värre var, grad 3 på armbågar. Det här kom absolut som en blixt ifrån klar himmel, verkligen inget som någon av oss kunnat förvänta oss eller förutse. Det här är en hund som under sina 19 månader inte haltat en enda gång, far fram som en torped och aldrig visat att han skulle ha ont någonstans. Staffan har inte fått utlåtandet ifrån SKK än, så vi vet inte om det gäller ena armbågen eller båda. I vilket fall som helst så kommer Vispen att röntgas om, eftersom det alltid är bra med en "second opinion" - man vet ju faktiskt inte om röntgenplåtarna var bra eller inte. Om det nu skulle visa sig att armbågarna verkligen är så dåliga, då kommer Staffan att göra precis det som krävs för att Vispen ska må bra, även operation om det behövs. Det blir dock inte tal om att begränsa honom motion- eller arbetsmässigt, annat än under eventuell konvalecens, förstås. Det här är en sådan aktiv hund, så han skulle inte alls må bra av att begränsas när det gäller rörligheten - och Staffan skulle inte må bra av det han heller, såklart. Den här typen av hund anpassar sig till allt, så om man skulle minska på motion och träning så accepterar hunden det, den går ner i aktivitet och bli "lugn" - vilket många tolkar som om hunden är nöjd med tillvaron. Det är den inte, den är mer eller mindre deprimerad och så vill vi förstås inte ha det. När det gäller Vispen, så är Staffan överens med mig om att göra det man kan och sedan ska hunden självklart få fortsätta leva ett aktivt liv så länge det bara går.

Det känns förstås bedrövligt ledsamt när någon råkar ut för något sån't här, både för valpköparen och för mig som uppfödare - jag är verkligen den första att beklaga! 

Det här visar att man aldrig kan vara säker, hur noga man än är och avlar på friska hundar. Här kommer ju båda föräldrarna ifrån helt friröntgade kullar och det ser i övrigt väldigt bra ut ledmässigt hittills i just Vispens kull. I den äldre kullen med samma föräldrar är det en hund med HD grad C och två hundar med ED grad 1, den ena hunden har anmärkning på bara den ena armbågen, vet jag. Detta är inget ovanligt resultat eller anmärkningsvärt i en goldenkull, HD ligger på runt 25% och ED runt 20% i rasen, tyvärr. Så länge det handlar om lindriga fel brukar det inte innebära något särskilt för hunden, de flesta kan leva helt normala liv med lindrig HD och/eller ED, men det är förstås något man ska vara försiktig med i aveln. Det finns uppfödare som avlar på hundar med ED grad 1 - inget jag rekommenderar och gör själv, men så är det.

Två av Vispens kullsyskon är ännu inte röntgade, det är Milton och Lova. Miltons ägare är väldigt dåliga på att höra av sig, men för ett par månader sedan sas det att tid för röntgen var bokad - undrar vad som hände med det? Lova ska röntgas så snart som möjligt, och jag har hela tiden varit rätt så säker på att hennes leder ska vara bra eftersom hon är som en missil, men nu känns det ju väldigt osäkert eftersom Vispen är precis lika rörlig som hon. Usch, det blir nervöst!

Vad man kan säga om HD och ED är att det är både arv och miljö som påverkar, lite förenklat brukar man säga att en hund måste ha anlag för det om det ska bli HD/ED, men att man kan förvärra det genom för mycket eller felaktig motion, spring i trappor, för mycket hoppande etc. under uppväxten. Farligast av allt är häftig lek med andra hundar, och det upplyser jag alltid alla valpköpare om. Att begränsa hoppande är mycket svårt med dessa hundar, det är jag den första att skriva under på - men det andra kan man i alla fall försöka vara försiktig med. Här hos mig får inte valpar följa med ut i skogen på längre promenader förrän vid ca 7 månaders ålder, och lek med andra hundar sker väldigt sällan. Här får jag dock ta på mig dumstruten och erkänna att jag gjorde i stort sett allt fel med Speed, för han och Soleil härjade som galningar som valpar. Men hans leder höll ändå, jag kanske bara hade tur - antingen det, eller också var han helt enkelt inte predisponerad för HD/ED? Det här med leder är en riktig gåta, ingen vet egentligen hur man ska komma tillrätta med det. Och man kan ju säga så här; om det vore lätt att föda upp helt fria kullar - ja, då skulle ju alla göra det...

Nu känns det som om jag skulle behöva muntra upp oss lite, jag försöker med ett par dagsfärska bilder på mor och dotter...

.... och så fyra suddiga, men söta, godingar;-)

Duktiga "Vispen" och hans superhusse Staffan tog hem sitt andra 1:a pris i klass 1 idag - Grattis, vad ni är bra, snart är LP1 i hamn!! 

Staffan och Vispen har haft otur med sina tävlingar och hamnat i grupper där det har varit mycket oroligt på platsliggningen, så jag tycker det är lite extra bra gjort av Vispen att ligga kvar trots att han är orutinerad! Idag var det en VM-domare som dömde, och han hade mycket gott att säga om Vispen, en härlig hund, tyckte han!

Nu har Staffan kommit i kontakt med folk att jaktträna tillsammans med i Karlskogatrakten också, så det kommer att bli en hel del sån't för Vispen framöver - det tycker jag är kanon eftersom han har extremt goda jaktanlag, han är en riktig naturbegåvning! Om husse bara får bra hjälp med träningen så skulle det inte förvåna mig om de kommer att starta på jaktprov så småningom, Staffan är ju så ambitiös och en tävlingsmänniska av stora mått. Jag tror att en ny dimension kommer att öppna sig för honom i och med jaktträningen - det finns inte mycket som är roligare än den, nämligen;-) Ett superbra komplement till lydnadträning/tävling är den också!

Vispen är nu röntgad på höfter och armbågar, så nu väntat vi bara på det officiella resultatet - vi håller tummarna!!

Får se om jag har fler nyheter att komma med imorgon...

Kan Pillerill sätta tassarna på en låda, tro? Hihi - ja, i racerfart!!

Inget fel på den intensiteten!

Här introducerar jag apportbocken, och belönar när hon nosar på den - och på slutet tar hon den. Min tanke med det är att hon ska ta egna initiativ, och det gör hon ju mest hela tiden, för det mesta går hon igenom hela registret;-)

Den här tjejen har väldigt många spontana beteenden som man kan ta vara på, idag upptäckte jag t ex något som jag inte riktigt lagt märke till förut - om hon sitter och jag ska ge henne en godbit så ställer hon sig upp, och gör det snyggt bakåt - och det gör hon nästan varje gång. Något att ta vara på;-)) 

Ett par bilder blev det idag också, av lite skiftande kvalitet...

3 månader är lilltjejen nu, benen har vuxit men hon är fortfarande ganska proportionerlig, tycker jag. Vikten ligger nu på drygt 8,5 kg.

Igår fick jag en busig bild på Almas söta lilla Lipp - hon är tack och lov pigg igen, som synes;-)

Alma berättar att Lipp är jättehärlig, alltid på topp och med på noterna vad de än ska göra. Hon är väldigt miljöstark, det tycker jag om Piller också och detsamma säger de andra valpköparna. De verkar vara väldigt lika i den här kullen, lika alerta och snabbtänkta och så här långt ser det riktigt bra ut, både mentalt och arbetsmässigt. Visserligen är valparna ännu väldigt unga och förstås oskrivna kort, men utgångsläget är i alla fall väldigt bra med dessa superglada små hjärtegryn!    

... hade jag ju utlovat, så det fick min nyblivna 3-åring idag och det var väldigt uppskattat;-) Speed blir så lycklig när det bara är han och jag som ska göra någonting, och idag fick han sig ett dummysök som han fixade jättebra. Superapporteringar var det som vanligt, och han jobbade stort och tog för sig kanonbra i hög fart - härligt, då står matte bara och njuter!!

Min fina kille  

Idag gratulerar vi Gimmie's första valpar, som fyller hela 3 år!

Grattis på födelsedagen!! 

Det är inte klokt vad tiden går fort, jag kan knappt tro att vår lilla Plupp, dvs Speed, är vuxen nu - han är fortfarande vår lilla bebis, och kommer nog alltid att vara det!

Jag skulle ha velat göra något extra kul med Speed dagen till ära, men det ösregnar här och vi får nog skjuta på det roliga till en annan dag - men lite extra gott för fina killen blir det nog!

Speed, 5 veckor;-)