En liten snutt som jag filmade i förra veckan. Man kan tro hundarna aldrig får apportera i annat än öppen terräng och på korta avstånd - men för man hund och filmar själv måste det bli så om man ska se något av hunden. Här ser man i alla fall lite av kvicksilvret Lova - apportering är kul, tycker hon! Att hon hade skadat en klo upptäckte jag inte förrän efteråt, och inte märktes det något på henne, inte;-)

Fr.v: mamma Gimmie, halvbrorsan Speed, Piller och Vinna

(klicka på bilden för förstoring)

Det var jätteroligt att få se Vinna igen, hon och Piller är så lika - tillräckligt lika för att både jag och Sussie skulle ta fel på dem;-) De är också väldigt lika i sättet, och det verkar de vara allihop i den här kullen. Det är en av de jämnaste kullarna jag har haft, både utseendemässigt och mentalt, som det ser ut så här långt. Ljuvliga valpar som är lika lätta att ha att göra med allihop!

Piller och Vinna busade så det stod härliga till, och nu är Pillerillern bra trött;-)) Stort tack till Sussie för besöket - det får vi göra om framåt våren/sommaren, och då hoppas vi att flera av syskonen kan vara med!

Jag ska passa på att lägga in en fin bild på norska Supra, som jag har lånat av Elisabeth - tycker mig se att Supra är väldigt lik sina syrror, hon också;-)

Khemosabi Prepare for Surprise, 6 månader

Foppa växer så det knakar och väger nu hela 21 kg, men smärt och smidig är han, som synes! Han och Anna-Karin ska tillsammans med Staffan och Vispen börja på en grundkurs i apportering - väldigt kul tycker jag, som gärna ser att fler av mina valpköpare provar på jaktträning, det är både roligt och nyttigt för både hund och förare och det är en väldigt speciell känsla att se en jaktgolden jobba med det den är gjord för!

Anna-Karin berättar att allt flyter på som det ska med Foppa:

"Vi tränar på lite av varje. Uppletande i skogen (tack och lov för en nästan snöfri vinter). Avlämnande, inkallning med visselpipa och stadga inför kursen i apportering. Samt grunder i lydnaden. Jag har inte bråttom utan vill att han skall vara trygg i olika delar innan vi går vidare. Han vill såååå otroligt mycket. Slår nästan knut på sig själv i sin iver. Vi kör även klicker vilket han svarat bra på.

Haha - ja, jag kan tänka mig att Foppa gör skäl för sitt namn, Khemosabi Prepare for Action;-))

Tusen tack till Anna-Karin för gulliganbilderna:-)

Angående apportering, så vill jag ge några tips till er som vill prova på eller satsa på jakttäning - det finns nämligen några aspekter som är viktigare än andra. Det första jag tänker på är förstås själva apporteringen - funkar inte den, ja då kan man glömma jaktträningen, för hur kul är det att stå där med en hund som inte kommer in med apporterna? Samma sak gäller förstås även under uppletande, om man kör bruks. Jag skrev om det här i min valpträning för många år sedan, men det tål att nämnas igen - apportering innebär inte att hunden bär på saker eller med lite tur kommer halvvägs in och släpper apporten flera meter ifrån föraren. Jag vill att alla ska tänka så här: APPORTERING = AVLÄMNING - för utan avlämning är det nämligen ingen apportering. Därför måste man, redan när valpen är liten, lära den vad apportering innebär, och det är att lämna av i handen. Om ni tittar på mina apporteringsfilmer märker ni att jag är alldeles tyst ända tills hunden lämnar av apporten, då först berömmer jag. Man ska nämligen aldrig, aldrig berömma ingångarna - gör man det, då får man snart en hund som tappar tempo och börjar krångla med apporten. Det här har jag sett otaliga exempel på, och egentligen är det ganska självklart, hunden tror nämligen att uppgiften är färdig när den får beröm - och apporteringen är ju inte klar förrän hunden har lämnat av. Det här synsättet på apporteringen har jag faktiskt inte hört ifrån någon annan, det är något jag har kommit fram till själv. Även jag gjorde misstaget i början att hålla på och berömma ingångarna, för det sa ju instruktörerna att man skulle göra. Men så fick jag också hundar som inte alltid hade självklara ingångar med apporterna. Men de senaste 15 åren har alla mina hundar haft samma snygga ingångar och avlämningar, och det beror just på att jag har lärt mig att hålla tyst under inlevereringarna. Så tänk på det här, alla ni som tänker jaktträna och/eller köra bruks med era hundar - håll truten;-))

En annan sak som ni kan tänka på när ni börjar apportera dummies med era valpar, är att inte göra det för enkelt. Att stå och kasta en dummy på en gräsmatta är att utmana ödet, skulle jag vilja säga;-) De här hundarna, även valparna, funkar bäst om de får en utmaning och får anstränga sig lite för att hitta sina apporter. Därför kastar man, eller går ut och lägger, dummies i lite krångligare terräng - gärna i buskar eller rishögar. Det här gäller i synnerhet när man börjar prova på att apportera fågel med hunden, ju svårare den har att hitta, desto mer motiverad blir den. Man ska vara noga med att inte underskatta förmågan hos de här hundarna!

Min valpträning

... har snart passerat, och jag får snabba på att gratulera alla Pillers syskon - det är helt otroligt att det redan har gått ett halvår sedan det efterlängtade lilla gänget föddes!

    
En dagsfärsk bild av Piller, 6 månader  

16 kg väger lilla damen just nu, snabb och smidig som en vessla;-)

... år valparna nu, och idag kan jag bjuda på ett par kanonbilder på Lipp, dvs Khemosabi Prepare for Miracle - tusen tack till Alma för bilderna! Åh, vad jag önskar att jag kunde få så här fina bilder på mina hundar...

   
Superlik sin pappa, var det ja;-)) 

Så här skrev Alma i sitt mail till mig, jag tyckte det var så fint så jag vill gärna dela med mig:

" Vi trivs så oerhört bra i vår lilla flock :D det har blivit en sån perfekt fin balans mellan oss! Nyårsnatten gick utan minsta problem,  hon är skottfast, hon fortsätter ta för sej massor av livet kombinerat med att vara gaaaalet följsam och intresserad av matte :D Jag imponeras. Hon VILL vara hos mej, Julle har jag alltid fått kämpa och uppmuntra till att vara hos mej, han vill hellre luffsa på egen hand liksom. Jag imponeras dessutom över min 6månadersvalps koncentrationsförmåga. Den känns smått overklig! Huur i hela friden kan det funka att träna med henne lös med 110% fokus i en pytteliten lokal med 9 tränande hundar? Jag förstår verkligen inte. Hon känns övernaturlig. Prepare for Miracle var det, jag var det visst inte, för jag förundras stort varje dag!"

Så härligt att höra att det går så bra, det verkar ju som om jag valde ut precis rätt valp åt Alma;-))

Detta är norska Solan, dvs Khemosabi MJ's Smooth Criminal - nu 22 månader gammal - under fritt följ med störning:

Snyggt!! En eloge till Eva-Liz som har jobbat på bra med positionen, det är en liten bit kvar men de är snart där! Solan är het som satan och ingen vet bättre än jag hur svårt det är att få till en korrekt position med den här typen av hund;-)

Jag tycker mig se en ganska stor likhet i arbetssätt och koncentrationsförmåga med några andra Khemosabihundar;-)

Spurten - LPII LPIII LPelit SLCh Khemosabi Pearl Jam - 10 år gammal:

Boogie - Khemosabi Strike - 5 år på filmen

Filmerna med Spurten och Boogie var inte tänkta att visa upp något perfekt fritt följ - det var bara så att Micke råkade ha kameran till hands när tokhundarna fick för sig att vi skulle "träna";-)

Filmen med Spurten kan jag fortfarande inte titta på, det gör för ont...

... är det nya i år för oss uppfödare. Jag har spenderat ett antal timmar på avelsdata och kollat index på mina egna såväl som på andras hundar, och ja, det är förvisso intressant - men det skulle vara ännu mer intressant om det var rättvisande. Vi som har exporterat hundar får ju inte med resultaten på dem, och har man som jag, flera friröntgade exporter som inte räknas med, ja då blir ju indexet på våra hundar lägre, jämfört med om valparna hade varit sålda i Sverige. Det blir ju missvisande åt andra hållet också, har man många exporterade hundar med anmärkningar på höfter och armbågar så får man ju ett högre index än man egentligen skulle ha. Därför kan det bli farligt om man förlitar sig alltför mycket på det här systemet - något som ser jättebra ut kanske inte alls är så bra vid en närmare granskning. Man får innerligen hoppas att uppfödarna fortsätter granska på samma sätt som de (förhoppningsvis) har gjort förut!

Det rekommederas att man använder hundar som ligger över 100 i index och om jag tar Gimmie som exempel, så ligger hennes eget index just nu på 102 på höfter och 99 på armbågar, och där är det förstås Vispens dåliga ED-resultat som drar ner det mycket. Men, Gimmie har (förutom sina syskon och avkommor i Sverige) en kullsyster med A-höfter och fria armbågar i Danmark och två avkommor med A-höfter och fria armbågar + en med B-höfter och  ED 0/1 i Norge. Med dessa inräknade skulle hon alltså ligga högre i index än hon gör, så det känns ju lite sisådär, får jag säga. Men det är förstås inte bara jag som drabbas, utan alla uppfödare som exporterar valpar. För att få ett korrekt index skulle vi alltså sluta sälja valpar utomlands, och det känns ju inte heller bra. Så det här med index får man, som alltid när det gäller hälsostatistik, ta med en nypa salt - hela sanningen kommer inte fram. Visst, man kan se index som ett komplement i aveln, men personligen tror jag inte att det kommer att göra så mycket nytta. Det skulle det göra om alla röntgade avelsdjur och deras avkommor fanns med, men det gör de ju inte och därför blir det helt missvisande. Jag trodde i min enfald att indexet skulle samköras på något sätt med de övriga nordiska länderna som använder index, men ack så fel jag hade.

Indexet för valparna efter Gimmie och Diego ser just nu ut så här - håll dock i minnet att det kan komma att ändras vartefter fler syskon kommer att röntgas, och det gäller alltså även halvsyskon, dvs andra avkommor som Gimmie och Diego har eller kommer att ha. Diego har, förutom de två kullarna med Gimmie, ytterligare två avkommor, som endast är röntgade på armbågarna än så länge. Den ena har ED:0 och den andra ED:1.

Klicka på bilden för förstoring.

I första kullen är Double Sprint röntgad med HD:B och ED:0/1 i Norge, i andra kullen är MJ's Thriller och MJ's Smooth Criminal båda röntgade med HD:A och ED:0 - även de i Norge. MJ's Speed Demon är ännu inte röntgad.

SKK:s information om avelsindex:

"HD-index/ED-index
Index för HD/ED är en skattning av hundens avelsvärde för HD respektive ED. I ras för vilken HD-index och/eller ED-index beräknas redovisas preliminärt kullindex vid parning. Detta beräknas som föräldradjurens genomsnittliga index för HD/ED vid parningsdatum, d v s som (index mor + index far)/2. Preliminärt kullindex beräknas för kullar med parningsdatum efter den 1 januari 2012 där båda föräldradjuren har ett index publicerat. Ett preliminärt kullindex över 100 innebär att avkommorna förväntas få ett index för HD/ED som är bättre än rasens genomsnitt.

För hund (född år 2000 eller senare) med eget röntgenresultat för HD/ED publiceras ett individuellt HD-/ED-index. Detta index baseras på information om såväl hundens eget röntgenresultat som information från släktingar. Vid beräkningen av index korrigeras också för effekten av flera icke ärftliga faktorer som kan inverka på röntgenresultatet, t ex kön, ålder vid röntgen, födelsemånad, undersökningsår och sederingssubstans (endast för HD). Denna korrigering medför att kullsyskon med samma HD/ED status kan få ett index som skiljer sig någon eller några enheter åt.

Rasens (referenspopulationens) genomsnittliga index är 100. Högre värden motsvarar bättre index. Spridningen i index är sådan att runt 95% av hundarna i de flesta raser har ett indexvärde mellan 75 och 115.

HD-/ED-index beräknas en gång per vecka. Undersökningsresultat för HD/ED som inkommit efter beräkningsdatum för index är inte medräknade i aktuellt HD-/ED-index. Dessa resultat inkluderas vid nästkommande beräkningstillfälle."

Lite förenklat kan man säga att en hund med A-höfter ligger ganska bra i index, medan en hund med B-höfter ligger lite lägre - och en hund med anmärkningar ligger förstås ännu lägre. Men sedan räknas alltså syskonens, föräldrarnas och eventuella avkommors resultat in också, en lite komplicerad - och i mitt tycke - ganska onödig historia. För man får väl ändå hoppas att uppfödarna redan har koll på avelsdjurens ev. tidigare avkommor, deras egna hel- och halvsyskon, likväl som föräldrar och deras syskon, far/morföräldrar osv. Det här kan man - och ska man - ha koll på utan index, anser jag. Men det är jag, det! För eventuella valpköpare kan det nog vara mer upplysande om uppfödarna har egna sammanställningar för hälsoresultaten på sina hemsidor, särskilt eftersom index ändå inte alltid stämmer med verkligheten. Som uppfödare, hanhundsägare och blivande valpköpare får man som sagt ta detta med index med en nypa salt, och inte se det som en "absolut sanning" - vi får även fortsättningsvis använda oss av vanligt sunt förnuft!

Från det ena till det andra, Pillerillern är nu 5, 5 månad gammal och ser ut så här, benen har vuxit rejält den senaste månaden, men nu verkar det ha lugnat ner sig;-)

  
Hon är fortfarande otroligt lyhörd, kommer som en missil på alla inkallningar och trippar fint vid sidan i en halv evighet när vi går på promenad, både med och utan koppel. Apporterar superfint och är en dröm att ha att göra med på alla sätt och vis - underbara hund!