Ingen träning är bra träning, tydligen - vi har nämligen inte tränat lydnad på nästan en vecka, ja sedan jag filmade senast. Idag tränade vi vid Balsta på ny plan, men jag gjorde inte så mycket med Piller - vi började lite smått med snabba lägganden (som alltså ska bli läggande under gång, men vi kör utan transport än så länge), körde ett par inkallningar och lite fritt följ, bara. Fria följet fick jag på film, tack till Christer som filmade!

Det går bättre och bättre med fria följet, och det utan träning alltså;-) Hon har förstått var hon ska vara och anstränger sig verkligen för att hålla sig i rätt position. Ibland blir det lite fel, men vad kan man förvänta sig av en unghund på lite drygt 9 månader? I slutet av filmen ser man att hon rättar sig själv när det blir fel - mattes duktiga lilla tjej!   

Igår kväll fick jag en efterlängtad uppdatering ifrån Joy's matte Jessica, och fick veta att allt flyter på som det ska - Joy är, liksom sina syskon, en dröm att ha att göra med! De tränar sök och lydnad, och söket är Joy en riktig fena på, säger Jessica. Lydnaden går bra den också, och där jobbar de mest med grundfärdigheter än så länge. Joy är otroligt snabblärd, så det gäller att hänga med i svängarna och hinna belöna på rätt ställe - hihi, ja det känner jag liksom igen;-) Här är fina Khemosabi Prepare for Joy, 9 månader gammal...

... och den här är ju obetalbar - det svarta till höger är familjens knasiga mops (har glömt namnet, kan det vara Jenna?) som har lurat i Joy att man ska ligga på ryggstödet och sova;-) Nöjda ser de ut att vara i alla fall!

  
Joy är nog lite mörkare i verkligheten än på bilderna, tror jag - hon var i alla fall en av de mörkare valparna som liten. Jessica tror att hon är ganska lik Lova, av det hon har sett på bilder, och det är hon kanske. Det är lite lustigt, för när Sussie var här med Vinna tyckte jag att hon var väldigt lik Lova, och vi tar faktiskt fel på Piller och Lova ibland;-) Lova har ett något tunnare nosparti, det är väl största skillnaden, annars är de ju samma typ av hundar allihop - nätta små tikar! Piller är nog den som är kraftigast av dem, men även hon är en liten tik.

Foppa då... ja, han och Anna-Karin jobbar på och även där går det finfint! Foppa är väldigt lyhörd och samarbetsvillig och väldigt lätt att ha att göra med. De tränar lydnad och går en jaktkurs tillsammans med kullsyrran Lipp och halvbrorsan Vispen, och det går bra för allihop! Här är Foppa tillsammans med Vispen, som ser väääldigt liten ut på bilden;-)

 
Sötnosar!   Lika fina båda två, men väldigt olika;-) Så kan det bli med samma mamma men olika pappor!
 

Det går lite upp och lite ner med träningen, men mest upp, och det får man väl vara nöjd med! I lördags, när vi tränade lydnad på en grusplan bredvid en skola, tyckte jag Piller var ganska splittrad och okoncentrerad - igår gick hon som en dröm och bjöd på det bästa fria följet hittills, och idag var det något slags mellanting;-)) Nädå, hon fokuserade bra idag, tyckte jag! Det är uppenbart att hon går bättre och bättre ju längre man tränar - och hon tröttnar inte i första taget, det har aldrig hänt hittills! Det blev en film av det mesta, med "ups and downs" som vanligt, jag kan ju inte redigera filmerna eftersom formatet inte stöds av Windows Movie Maker. Synd att jag råkade gå ur bild på första inkallningen, hon gjorde nämligen en suverän ingång - men det är inte lätt att veta om man är i bild eller inte! Ingångarna med apporten brukar hon göra väldigt bra, men idag fick hon hjärnsläpp så jag backade bandet och hjälpte henne där. Jag är riktigt nöjd med positionen under fria följet, det går bättre och bättre - och särskilt nöjd är jag med hennes vänstersvängar och vändningar, jag har så gott som fått bort hoppet hon gärna vill göra där. Och så är jag otroligt glad för hennes fina kontakt och samarbetsvilja! Dra ner ljudet är ni snälla, varning för fjantig röst;-)

Vi tränade hoppet också, det kom inte med på filmen men det blev en bild...

... och vad det här ska föreställa, det vet jag inte... galenpanna?

... att få till det på tävling, det är mycket som ska stämma på en och samma gång, och det är ju inte alltid det gör det;-) Våra hundar är inga maskiner, och det är inte vi som förare heller - ibland gör man fel, och det är inte hela världen. Förhoppningsvis lär man sig något av det, och gör det bättre nästa gång!

Kullsyskonen Solan och Carma tävlade i elitklass resp. klass 3 i helgen, och där fanns många ljusglimtar även om det inte räckte till 1:a pris för någon av dem denna gång. Eva-Liz säger att det var hon som orsakade två nollor i protokollet, och hon är jättenöjd med Solans prestation:-) Carma nollade sättande under gång, och missade sannolikt 1:a priset på det, i övrigt var det många fina moment där! Både Eva-Liz och Marie säger att attityden hos hundarna var jättefin, så det är nog bara en tidsfråga innan alla moment sitter på en och samma gång! Bra jobbat av båda ekipagen, tycker jag:-)

Gimmie's och Boogie's kullbror Tonic har gett sin in på en ny bana i mogen ålder;-) Nu är det rallylydnad som gäller, och där är han riktigt duktig - ett 1:a pris blev det i helgen för honom och Carina, och likaså för familjens collie Lexie! Kul att börja med något nytt, både för hundar och förare - Grattis till Carina och duktiga hundar:-)

Piller fick träna lydnad både igår och idag, igår var vi vid SHK:s plan i Torshälla och idag på bruks. Igår körde vi bl a några hopp på låg höjd, vilket funkade kanon, och position under linförighet, framåtsändande, inkallning, metallapportering och platsliggning. Idag fick hon prova på att hoppa över agilityhinder på låg höjd ca 5-6 gånger, framåtsändande, ingångar med träapport, inkallning, sitt-ligg och så, som alltid, position. Det sistnämnda filmade jag, men filmen blev inte så bra. Den blev väldigt mörk så jag försökte ljusa upp den lite, nu ser man i alla fall lite mer än bara siluetten av oss! Under positionsträningen använder jag koppel och lägger det bakom mig, jag tycker att det funkar bäst på hundar som ligger för långt fram i position för då är det lättare att korrigera med kopplet, om det skulle behövas. Vi har tränat lite så här nu i några dagar, och jag tycker att positionen har blivit markant bättre. Innan ni - t ex Staffan, som skällde på mig efter förra filmen;-) börjar skälla på mig - jag veeeet att jag går och tittar på hunden hela tiden (ska jobba på det!) och jag veeeet att jag håller på med lite andra konstigheter, men utgångsställningen och starterna är i alla fall bättre än i förra filmen:-) Och Pillerillern är duktig, här blev hon lite distraherad av Christer och Unni som tränade med klicker alldeles till vänster om oss (hon reagerade på klicken), men jag tycker att hon var förbaskat duktig på att fokusera ändå! Jag var supernöjd efter träningen igår, och ännu nöjdare idag, faktiskt;-) Framförallt, så är hon så otroligt rolig att träna med, man blir glad ända in i själen!

Vi har börjat lite smått med 2:ans fjärr, och just nu ligger fokus på att hon ska sätta sig rakt upp utan att hoppa fram, vilket hon gärna vill göra, så just nu ser jag hellre ett lite långsammare sättande än att hon gör det där skuttet. Stå-ligg kör vi än så länge på stenar när vi går i skogen, jag blandar inte ihop det med sitt-ligg under träningspassen ännu. Från stå till sitt kör jag med henne vid min sida, och där försöker jag se till att hon sätter sig bakåt. Sedan får jag pussla ihop det här när jag tycker att det sitter, men dit är vägen lång;-))  

Ja, det är det rätta ordet för de här fantastiska bilderna på Pillers vackra kullsyster Supra, dvs Khemosabi Prepare for Surprise! (Ägare: Elisabeth Bryhn) Tusen tack till mästerfotografen Tora P. Fagertun för att jag fick låna bilderna!

Otroligt snygga bilder, och Supra är verkligen jättevacker!

Idag har Piller fått lite miljöträning på EHDK när Christer och jag var upp en sväng och tittade på tävlingar - vi hade sån tur att vi kom dit precis när superduktiga Jenny och Kex skulle börja sitt klass 3-program, och det var en fröjd att se! Stort Grattis till ett välförtjänt 1:a pris och uppflyttning till elitklass, Jenny!

Sedan åkte vi ut i skogen, Unni fick sig ett sök med 7 dummies som hon fixade kanon, och sedan fick Piller prova på att hämta ett par långa markeringar med Christer som kastare. I vanliga fall är det ju alltid jag själv som kastar, så det här var helt nytt för Piller - men jäklar vad bra hon gjorde det, hon spikade markeringarna och tittade inte ens åt Christer! Mycket, mycket bra gjort av min lilla duktiga tjej  

En av dagens dubbelmarkeringar med Piller  

Jag fick frågan på facebook, hur jag gör för att få sådana apporteringar som Piller visar upp i filmen - och när det gäller henne har jag faktiskt inte gjort så mycket, det mesta är medfött. Men, även om valpen har goda egenskaper med sig i bagaget, så kan man faktiskt krångla till det för sig om man inte vet hur man ska göra. Därför tänkte jag berätta om de tre grundstenarna, som alltid har fungerat för mig. Det här är bra och enkla övningar för alla retrievers, men särskilt om man har en valp/unghund som inte har sådär klockrena ingångar med apporterna, på det här sättet grundlägger man snabba och fina ingångar:

1. "Droppade" apporter: Gå på en rak stig med valpen i koppel, stanna till och visa valpen dummyn och sen "tappar" du den så att valpen ser det, eller kastar den någon meter bakom er. Fortsätt framåt på stigen ca 15-20 meter (fortfarande med koppel på) och vänd sedan om.  Ta av kopplet, och visa valpen framåt med ett handtecken och skicka iväg den. I samma ögonblick som valpen plockar upp dummyn vänder du dig om och småspringer bortåt på stigen, så valpen får springa ifatt dig. Kom ihåg, säg ingenting förrän valpen är framme hos dig med apporten, inget beröm förrän vid avlämningen! Det största felet folk gör med sina valpar är att de berömmer ingångarna, så håll tyst och beröm enbart avlämningarna;-)

2. "Dubbelmarkering" på valpnivå:  Kasta en dummy i motvind, och vänd sedan om och kasta en annan åt andra hållet. Skicka valpen på den du kastade sist, och när den har kommit och lämnat den får den hämta dummy nr. 1 - då har valpen troligen i minnet att det hände något åt det hållet också, och får dessutom hjälp av vinden, om den skulle ha glömt. Den här övningen är bra, för valpen brukar snabba sig in med den första dummyn för att få hämta den andra.

3. Gör det inte för enkelt! Stå inte bara rakt upp och ner och kasta dummys på en gräsmatta - det är mer eller mindre dömt att misslyckas! Det kanske går bra en gång eller två, men sedan börjar valpen ofelbart att krångla. Orsaken är att det inte blir någon utmaning, det blir inte särskilt intressant för en valp med mycket arbetsvilja. Nej, ut i krånglig terräng och kasta apporterna i buskar och rishögar så valpen får anstränga sig och kämpa lite!  

Det här har fungerat på alla mina hundar genom alla år, och det är ganska många vid det här laget! Och något måste jag ju göra rätt, eftersom alla mina hundar apporterar på samma sätt;-))

Fjärde dagen med ryggskottet ifrån helvetet:-( Jag fattar inte var det kom ifrån, rätt var det var small det bara till i ryggen, helt utan anledning, och inte verkar det bli något bättre - mindre kul när man har 5 hundar (6 de dagar Lova är här) som behöver motion och helst lite träning också. Den varan har det inte blivit mycket av de senaste dagarna, kan jag säga! Men idag fick i alla fall Piller lite lydnadsträning på klubben, och det var ju uppskattat;-) Vi körde lite fritt följ, som inte gick så jättebra eftersom hon var lite väl taggad, några hopp och ett par inkallningar. Sedan testade vi min nya "strategi" när det gäller rutan, det har vi ju inte provat alls hittills. (Tack för alla tips jag fick, förresten!)

Min tanke just nu är att hon ska lära sig att springa rakt fram, oavsett om det står koner där eller inte, så därför började jag med framåtskick till matskål, på varierande (10-20 m) avstånd. Det körde vi 5-6 gånger och 7:e gången ställde jag dit ett par koner. Jag vill att hon ska lära sig springa rakt fram mellan konerna och få belöningen bakom dem, jag vill absolut inte ha något virrande i rutan eller att hon får till vana att gå in ifrån fel håll. Våra hundar har lätt att bli lite fixerade vid föremål, som koner t ex, och därför vill jag att hon ska lära sig att bortse ifrån dem, så mycket det bara går. Hon ska förstås ha dem som "riktmärke" sedan, när vi kommer så långt att vi ska köra hela momentet, men under inlärningen tror jag på att avdramatisera dem. Vet inte om nån fattar vad jag menar, jag fattar knappt själv;-))  Men jag vill att framåtsändandet ska sitta, åt vilket jäkla håll jag än pekar, och om det står koner där eller inte ska inte spela någon roll - därför ska jag prioritera själva framåtsändandet nu. Nåja, det återstår att se hur min teori funkar i praktiken;-) Idag funkade det bra i alla fall, 5-6 skick utan koner och 2 med - kul var det, tyckte Pillerillern!! Som avslutning fick hon apportera metallen, det var första gången, men det var inga som helst problem med det;-)

Ingen film idag, men en bild på min fina tjej blev det i alla fall - hon ser inte alls dum ut;-)     

Pillers kullsystrar Vinna och Lipp har kommit igång med jaktträning och har fått fina lovord - härligt att höra, och att mattarna Sussie och Alma har blivit taggade är som ljuv musik i mina öron, båda har hört av sig och varit helt lyriska över sina duktiga hundar;-) Att de har fina jaktegenskaper är det ingen tvekan om, och ingen är gladare än jag om de får komma till sin rätt!

Superfina, nytagna bilder på pappa Filur finns här, i Malins blogg!