... tänkte nog Piller idag, när vi för ovanlighetens skull kom iväg till klubben för lydnadsträning. Vi har bara tränat smågrejer hemma i en halv evighet, känns det som, så det var skönt med ett ordentligt pass! Jag är ju inget fan av att hålla på och träna detaljer hur länge som helst, så idag passade vi på att köra igenom alla klass 2-moment . Man kan nog säga att det mesta satt som en smäck, en enda liten miss blev det och det var ett ställande istället för ett sättande på fjärret. Inte så konstigt, eftersom vi inte har tränat 2:an fjärr på evigheter,  vi har nästan bara kört stå-ligg-sitt-stå den senaste tiden. Men alla andra moment gick förjäkla bra, så jag får nog säga att jag är rätt imponerad av min lilla Piller - hon har i alla fall inte glömt vad vi pysslade med i höstas;-)

Mot slutet körde vi några höger/vänsterdirigeringar med dummies, det har vi inte gjort många gånger, men hon satte varenda skick. Därefter provade vi på några sidoskick till rutan för första gången, och även det gick bra - hon väntade fint på tecken och hamnade precis mitt i rutan varje gång, duktig tjej!

Min tanke just nu är att skynda långsamt och fortsätta träna 2:ans moment ett tag eftersom jag inte vet om vi ska tävla fler gånger i den klassen. Jag vill gärna göra de framåt våren, men det kan hända att vi inte får tid med det, om jag bestämmer mig för att para Gimmie. Valpar kommer att ta mycket tid ifrån Pillers träning, så är det bara, och det är faktiskt en anledning till att jag tvekar - jag vill egentligen helst ägna det här året åt hennes träning. 2:ans moment kan hon ju bra, men det finns förstås andra svårigheter man kan träna på, störningar och olika miljöer t ex. Under tiden smyger jag in lite delar utav 3:ans och elitens moment, så ska vi nog få ihop det så småningom och förhoppningsvis starta i 3:an framåt hösten. Att träna med den här hunden är ett rent nöje, hon anstränger sig verkligen för att göra sitt allra bästa och är så jäkla underbar! 

Vi har ju inte hunnit så långt in på det här året ännu, men frågan är ändå om inte detta kan bli årets längsta inlägg. Jag har inte haft någon lust att skriva på ett tag, men har funderat desto mer, och det jag har funderat på är avel, som bara blir svårare och svårare. Kort sagt, ju bättre man vill att det ska bli, desto svårare och mer hopplöst känns det.

Jag kollar alltid efter tänkbara hanhundar, och jag är den första att säga att det finns många som är väldigt duktiga och som jag skulle kunna tänka mig att använda till någon av mina tikar. Fine... tänk om det vore så enkelt som att bara para en bra hund med en annan bra hund och få bra valpar - men så enkelt är det tyvärr inte. För det första har vi ju alla olika preferenser när det gäller vad som är en bra hund, det jag tycker är bra tycker kanske inte någon annan är bra och tvärtom. Det finns en hel del hundar som är högt meriterade, ex. vis på jaktprov, men som ändå inte jobbar på det sättet som jag vill se eller kanske inte ens är av den typ av golden som jag vill ha. Meriter säger inte allt, i alla fall inte för mig. Jag vill inte ha mediokra valpar, jag vill ha något extra, och det är det som är svårt. Den här underbara arbetsviljan och förmågan, samarbetsviljan och den spontana apporteringen, uthålligheten, det höga tempot och utstrålningen är bara några av de kriterier jag har och de finns faktiskt inte hos alla jaktgolden. En del bryr sig inte särskilt mycket om ovanstående krav, de vill bara ha en hund som kommer in med viltet, oavsett hur hunden jobbar (så länge den inte knäcker viltet, förstås) och om det går fort eller inte spelar ingen större roll. Å andra sidan ska sägas att jag inte vet hur mina hundar skulle fungera på jakt under hela dagar, eftersom jag inte jagar själv - men jag är rätt så säker på att de grundläggande egenskaper som jag vill ha är nog för de flesta jakthundar. De av mina valpköpare som har jagat med sina hundar har i alla fall inte haft något att klaga på.

Det första jag har i åtanke när jag planerar en parning är inte meriterna, utan förstås egenskaperna och hälsan hos min egen tik och hennes närmaste släkt och sedan linjerna och hälsan hos den tilltänkta hannen och hans föräldrar, hel- och halvsyskon och annan släkt. Redan där börjar svårigheterna, för det finns nästan inte en enda kull där det är helt felfritt, något att anmärka på finns det överallt. Det är alltid något syskon som kliar sig (alla klådor är inte allergier, och alla allergier är inte ärftliga - men hur vet man om de är det?) eller också finns det för mycket HD eller ED i linjerna. Och så har vi ögon, som är ett kapitel för sig, det finns mycket få kullar där alla är ögonlysta och om de är det är sällan alla helt fria. Nu har vi också tre olika PRA-typer som det dna-testas för, och fler och fler anlagsbärare dyker upp. Dessutom finns det epilepsier både här och där, jag har senast nu i dagarna fått utesluta ett par intressanta hanhundar som har visat sig ha ep i linjerna - om två kullsyskon har avkommor med ep är det nog ingen slump, tror jag. Nu låter det kanske som om golden är den sjukaste rasen som finns, men så är det naturligtvis inte, däremot har vi mycket som ska kontrolleras före parning, och det är ju bra att det görs. Men det innebär också att ju mer vi kollar, desto fler hundar kommer att uteslutas ifrån aveln. Att kunna göra en kombination där det inte finns ett enda fel, det är i stort sett omöjligt. För mig, som är snudd på perfektionist när det gäller hundarna och aveln, är det här otroligt frustrerande. Jag är ingen "gambler" och sanningen är ju att avel innebär att prioritera och ta risker. 

Jaha, när man då äntligen har kommit till den punkten att man har ett antal bra hanhundar att välja på, då kommer ännu en fråga, som på intet sätt är mindre viktig än linjerna och hälsan, nämligen om jag tror att hanhundens egenskaper kommer att passa min tik? Ja, det är ju naturligtvis inte bara deras individuella egenskaper som inverkar - det kan slå igenom både det ena och det andra ifrån tidigare generationer, och ibland får man in sån't som man inte riktigt räknat med, och ibland kanske inte ens visste om. Det är omöjligt att få reda på allt om alla hundar i de närmaste generationerna och man kan aldrig gardera sig. Som sagt, jag är ingen gambler och det är nog därför jag mår så dåligt av det här, jag borde egentligen inte hålla på med avel, känns det som. Samtidigt vet jag att jag har en intuitiv känsla för en bra kombination och är oerhört angelägen om att kullarna ska bli bra, och något värde borde det väl ha i aveln, kan man tycka. Tråkigt bara att jag ska ha sån jäkla ångest.

Gimmie's tre kullar är ju de som är mest aktuella för mig, eftersom det är de som har fötts hos mig de senaste åren. Man kan väl sammanfatta dem med att de är fantastiska arbetshundar med en superhärlig attityd. Vi fick in en viss reservation i de två första kullarna - det är 4 av 13 valpar som är en aning reserverade (vilket inte är helt ovanligt när det gäller retriever av jakttyp) och några är lite väl mjuka i mina ögon. Den kombinationen, med samma hanhund, är på ett sätt ganska ojämn men alla är helt underbara att ha att göra med, oerhört lyhörda och lätthanterliga hundar med en enorm arbetslust. Den senaste kullen, med en annan pappa, är mycket jämnare och där ser jag inte de sociala bristerna. Men genomgående för alla Gimmie's valpar är den underbara attityden och arbetsglädjen och det är givetvis inte enbart hennes förtjänst utan även pappornas - och jag valde dem ju för att jag tyckte dom var bra och trodde på kombinationerna.

Varför så här mycket avelsfunderingar just nu då, kan man fråga sig? Jo, det är så att jag av en händelse träffade en veterinär häromveckan, och jag hade alla mina hundar med mig när vi stod och pratade. Jag berättade om Gimmie's tre kullar och att hennes avkommor har varit så duktiga (den här veterinären känner till mina hundar sedan tidigare, men vi har inte träffats på några år) och hon frågade "var är Gimmie då?" "Vadå, hon är ju här", sa jag och pekade på Gimmie. Då trodde hon att jag skämtade och garvade och sa "haha, men det där är ju en unghund!" Neeej, det är hon ju inte - men hon ser ut som en och beter sig som en;-) Hursomhelst, den här veterinären tyckte i alla fall att jag absolut kunde ha en kull till, särskilt eftersom Gimmie är så oerhört fräsch och har fått så duktiga avkommor. "Sådana tikar växer inte på trän, vet du" sa hon. Jag vet inte hur jag ska göra, faktiskt. Visst, Gimmie har fått jättefina och superduktiga valpar och jag har själv gått och tänkt att hon skulle kunna ha en kull till eftersom hon är i minst lika bra kondition som för ett halvår sedan, då det inte blev någon parning - men samtidigt är jag nöjd med de hon har haft. Dessutom vet jag att jag har gott om valpköpare till nästa år - men hur är intresset för valp redan i år, med leverans i juni/juli? Jag har ingen aning, för det är ju inget jag har planerat eller gått ut med.

Hursomhelst, jag kommer inte att para om jag inte tror att jag kan göra en riktigt bra kombination, och inte om jag inte har minst 5-6 valpköpare som är seriöst intresserade. Dessutom vill jag helst ha in några röntgenresultat och ögonlysningar ifrån den senaste kullen innan jag bestämmer mig, så det vore bra om de flesta kunde göra det så snart som möjligt. Och om det skulle bli aktuellt med en valpkull så ska Gimmie veterinärbesiktas före parning, precis som förra gången, så innan dess vet jag inte om det blir av överhuvudtaget. Tills dess fortsätter jag att fundera... och ha ångest;-)

Gimmie - "unghunden";-)

Glada nyheter fick jag idag, nämligen att norska Solan, Khemosabi MJ's Smooth Criminal, numera kan titulera sig BH NOLCH SELCH - dvs. han är både norsk och svensk lydnadschampion. Vilken superhund detta är, dubbel lydnadschampion vid endast 2,5 års ålder och alla andra meriter han har! Stort GRATTIS till matte Eva-Liz, kanonbra jobbat!!

Annars då... ja, det händer ju inte mycket. Jag har träningsabstinens, och det har även hundarna. Man försöker så gott det går att träna, men det blir bara korta pass - det är många som vill jobba och särskilt apporteringen kommer på efterkälken den här årstiden. Men häromdagen fick allihop köra trippelmarkeringar och linjetag, och de var så duktiga - jag var alldeles lyrisk när vi gick hem;-) Inte var det några problem med trippel för Piller inte... jag fattar mig inte riktigt på den här hunden, hon gör nämligen nästan aldrig fel... konstig hund:-)))

Lite nytt utseende är på gång här i bloggen och på hemsidan, men den senare kommer att ta en väldig tid att få ordning på - ett hästjobb! Jag har fått dit en ny logga, det är allt än så länge - får se om jag hinner tröttna innan det är klart, tålamod är nämligen inte min starka sida;-)

... men först en liten sammanfattning av vad mina duktiga valpköpare har åstadkommit under 2012! Av Gimmie's 19 avkommor har 11 startat på officiella prov under året och gjort riktigt bra ifrån sig - så stort GRATTIS till alla superduktiga hundar och förare!

Endast två av sex hundar ur Double-kullen tävlade officiellt under 2012, men gjorde det med besked:

SLCh LPI LPII LPIII Khemosabi Double Sonic (ägare: Staffan Hero)

5*1:a pris i lydnadsklass Elit, Svenskt Lydnadschampionat!

Khemosabi Double Swing (ägare: Therese Friberg)

2*1:a pris i öppen klass på jaktprov + GRK:s klubbmästare i ökl. jakt!

I MJ- kullen tävlade hela fem av sju hundar, med jättefina resultat:

BH NOLCh SELCh Khemosabi MJ's Smooth Criminal (ägare: Eva-Liz Aandal, Norge)

5*1:a pris lydnadsklass Elit, Norsk & Svensk Lydnadschampion!

Uppflyttad till C (lägre klass) sök och B (högre klass) spår

2:a pris nkl. jaktprov (efter endast ett par träningspass!)

BH-titel (kvalificerad att tävla IPO)

Khemosabi MJ's Keep The Faith (ägare: Marie Linder)

1:a pris lydnadsklass Elit, i höstas uttagen för 4:e gången till lydnadslandslagets talangtrupp, ingår nu i den sk. "spetstruppen".

Uppflyttad till högre klass spår

2:a nkl. inoff. jaktprov (efter att ha provat på jaktträning en gång!)

2*1:a pris nkl. Working Test (83 p i debuten!)

Khemosabi MJ's Another Part Of Me (ägare: Ellinor Holmvall)

1:a pris lydnadsklass 2, 1:a pris lydnadsklass 3

Uppflyttad till lägre klass spår

LPI LPII Khemosabi MJ's Beat It (ägare: Staffan Hero)

3*1:a pris lydnadsklass 2, LP-titel

Khemosabi MJ's Thriller (ägare: Kristin Forså, Norge)

1:a pris lydnadsklass 2

Av de sex unga hundarna i "Prepare for"-kullen har inte mindre än fem hunnit med att debutera på lydnadsprov:

Khemosabi Prepare for Action (ägare: Anna-Karin Westman)

1:a pris lydnadsklass 1

Khemosabi Prepare for Success (ägare: Susanne Kristmansson)

1:a pris lydnadsklass 1

Debuterade på WT med 56 p (det blir super med mer rutin!)

Khemosabi Prepare for Joy (ägare: Jessica Andersson)

1:a pris lydnadsklass 1

Khemosabi Prepare for Surprise (ägare: Elisabeth Bryhn, Norge)

4*1:a pris lydnadsklass 1

1:a pris lydnadsklass 2

Khemosabi Prepare for Magic (ägare: jag själv)

1:a pris lydnadsklass 1

1:a pris lydnadsklass 2

Khemosabi Prepare for Miracle (ägare: Alma Andesén)

Debuterade på WT med 65 p och mycket fina omdömen!

Många fina prestationer - och i väldigt många fall klassvinster - har det varit och jag är jätteglad att så många har varit ute och provat vingarna under 2012! Kanonbra jobbat av alla duktiga hundar och förare:-)

Jag önskar alla lycka till under 2013!

Avslutningsvis en bild på fina Foppa - Khemosabi Prepare for Action - som jag fick som nyårshälsning, en stilig kille på 17 månader...

... och en härlig liten film med Mia och Carma - Khemosabi MJ's Keep The Faith - underbar attityd och väldigt snyggt utförda moment!