Idag fyller galenpannan Soleil hela 5 år! Jag får säga som jag alltid gör - helt otroligt vad tiden går fort, jag hinner inte med;-)

Grattis till Soleil och hennes, misstänker jag, lika knasiga syskon!     

Inga nya bilder, det får bli en favorit i repris, foto: Birgitta Thörnqvist

Novembermörkret är jobbigt för väldigt många, inklusive mig. Jag får verkligen kämpa för att hålla näsan över ytan just den här månaden, den värsta på hela året. Den minsta motgång, och det känns som om jag skulle vilja krypa in under en sten och aldrig komma fram igen. Ibland undrar jag vad jag skulle ta mig till om jag inte hade hundarna, törs knappt tänka tanken.

Häromdagen var det - efter en helt sömnlös natt - en sådan gråkall, dyster dag, då jag hade kunnat krupit under den där stenen. Men den blev ändå så bra, för vi var äntligen iväg på ett superhärligt lydnadspass, vilket inte har hänt på över en månad. Vi har enbart jakttränat, inte en lydnadsplan, ruta, hinder, apporter eller några vittringspinnar i sikte på evigheter, och jag hade ärligt talat undrat hur mycket Piller egentligen kom ihåg av lydnadsmomenten efter så lång paus. Men det visade sig att jag jag inte ens hade behövt tänka i de banorna, för lilltjejen briljerade och gick igenom hela klass 3-programmet två gånger utan så mycket som ett felsteg - hon är banne mig helt otrolig! Visserligen tränade vi inte med kommendering, men vi hade en del störningar av folk och främmande hundar som vi inte brukar ha och det brydde hon sig inte om alls. Gladast är jag faktiskt över två superfina vittringsapporteringar, den ena lade jag ut själv och den andra lade Christer ut och kommenderade oss, och hon gjorde det bättre än hon någonsin gjort! Uppenbarligen är det momentet, som jag tyckte var helt hopplöst för ett par månader sedan, befäst nu - och det verkar ju de andra momenten också vara:-)

Just det här, att veta när momenten är befästa, är det som jag alltid har tyckt varit svårt. De här hundarna är så otroligt lättlärda att det är risk för att man misstar sig och tror att det är befäst fast det inte är det. Jag har haft många väldigt duktiga hundar, men Piller är i särklass när det gäller just det här. När hon har lärt sig någonting, då sitter det - det gäller "bara" (!) för mig att ta det lugnt och lära henne på rätt sätt. Jag har nog aldrig haft en så ung hund som jag har varit så säker på att "det här kan hon" och den känslan är helt fantastisk. Den gör att jag känner mig trygg och lugn och faktiskt inte ens blir nervös när det är dags att kliva in på en tävlingsplan;-) Att Piller är så stabil, beror dels på att hon är en fantastisk hund, förstås - men också på att jag har tagit det lugnt och inte gått för fort fram i träningen. Det har jag gjort med alltför många hundar, men nu har jag lärt mig - ni ser, det går visst att lära gamla hundar sitta!

Jag har funderat en del över tävlingsmålen nästa år, och bestämt mig för att köra 3:an även i vår och satsa på ett LP. Jag vill - om jag får uttrycka det så - suga lite på den här karamellen, att 3:ans moment funkar så bra, och framförallt att känslan är så underbar. Jag tror dessutom att det är i den klassen vi kan skaffa oss en bra och stabil tävlingsrutin. En annan anledning till att jag vill köra 3:an är helt enkelt att annars kommer det sannolikt inte att bli något tävlande alls i vår, eftersom hon inte kommer att vara klar för eliten då. Det blir tidigast till hösten, men då har jag dessutom något annat att ta hänsyn till, nämligen ev. dräktighet. Inte vill jag att hela året ska gå utan att vi får tävla - no way;-)

Jag får många frågor om när Piller ska paras, och det kan jag tyvärr inte säga ännu. Först och främst ska hon ögonlysas, och sedan är frågan när hon kommer att löpa. Hon har bara löpt två gånger, och då hade hon 10 månader mellan löpen. Ska jag gå efter det, ja då ska hon löpa i juli. Men de andra tikarna kommer troligen att löpa tidigare och dra igång henne. Så det kan bli allt ifrån april - juli... väldigt svårt att säga, alltså. Personligen hoppas jag på ett sent löp, så vi hinner tävla i 3:an och träna elitmomenten innan dess, för sedan blir det ju en ganska lång paus i samband med dräktighet och valpar.

... eller rättare sagt, min domän - dvs. adressen till hemsidan www.khemosabi.se, som jag har haft de senaste 8 åren  - har blivit snodd! Det handlar om en lång rad struligheter - som började med att jag plötsligt inte kunde uppdatera hemsidan, vilket gjorde att jag blev tvungen att byta webbhotell och inte fick flytta domänen till det nya. Det slutade med att jag fick lova att vänta i flera månader på att uppdatera domänen ett visst datum - vilket jag  självklart gick in på Loopia för att göra detta datum. Döm om min förvåning när min domän redan är såld, någon hade lagt in en bevakning så att den såldes i samma sekund som mitt abonnemang gick ut! Jag hade ingen aning om att man kunde lägga in en bevakning, i så fall hade jag ju gjort det själv! Saken är den, att under alla år som jag har haft domänen på webbhotellet one.com, har allt det här gått automatiskt - så detta visste jag inte!

Det allra märkligaste är ju frågan: Varför vill någon ha just min domän? Khemosabi har ingen betydelse för någon annan än mig, det är mitt kennelnamn och kopplas inte till något annat än min uppfödning i Sverige (i USA är det kopplat till syndikatet runt Khemosabi). Någon som vill dra nytta av mitt kennelnamn, som har förstått att jag har haft väldigt många besökare på min hemsida? En konkurrent, eller någon annan som vill ställa till problem för mig? Jag vet inte, det är helt obegripligt! Om ni nu går in på khemosabi.se kommer ni förvisso till en goldensida, men den har absolut ingenting med mig eller min uppfödning  att göra! Där finns inga kontaktuppgifter eller info om vem som har gjort hemsidan, men vederbörande är uppenbarligen svensk, och här blir det ännu märkligare...

Efter lite detektivarbete har jag  nämligen funnit att den nya ägaren av domänen är en Ian Taylor i London (!) vilket gör det hela ännu mer obegripligt - vad i hela h-e har en snubbe i England (för övrigt ifrån Nya Zeeland) för intresse av att ta över min domän, och hur kan det komma sig att det är en svensk hemsida? Jag fattar ingenting, det är så jäkla frustrerande!! 

Jag ska försöka forska vidare i det här, uppdaterar när jag får veta mer. Tills vidare kommer jag att behålla den nuvarande adressen till hemsidan, som var tänkt att vara tillfällig. Jag kollade precis statistiken och den har i nuläget runt 500-600 besökare per månad, och det är ju bra med tanke på att alla säkert inte har hittat dit än, jag blev lite förvånad själv, faktiskt!

Har ni länkat till khemosabi.se ber jag er ändra länken till http://www.khemosabi.kennelsida.se
Glöm inte att spara som favorit;-)

...sedan jag uppdaterade bloggen, känns det som - men det är bara en och en halv vecka sedan, upptäckte jag. För tillfället händer det ju inte så mycket, det är lugnt här hemma och tävlingssäsongen för mig och Piller är över för i år.  Det blev ingen mer start i klass 3 i höst, jag får se om vi tar det till våren. Just nu ligger lydnadsträningen nere helt och hållet - fast jag borde verkligen gå ut och köra någon ruta eller vittring då och då. Men har man inte lust så har man inte, och just nu har jag mycket mer lust att jaktträna.

Vi håller på en hel del med linjetag och sidodirigeringar, jag kom faktiskt på häromdagen att det var väldigt länge sedan jag lade sök åt hundarna, så det gjorde jag i så tät terräng jag kunde hitta. Vi har väldigt fin blandskog, det är faktiskt svårt att hitta knepig terräng, men jag gör så gott jag kan. Piller och Speed är de som får jobba mest just nu, Gimmie och Boogie får ta in ett par, tre apporter var och Soleil får alltid hämta nåt - vilket hon såklart gör i racerfart;-) Piller går alltid bra på sök, och Speed - som har varit ganska osjälvständig på söket - har tagit sig väldigt mycket det senaste året, det märks att han har blivit vuxen och fått mer självförtroende. Han har blivit mycket mer självständig, går stort och ger inte upp. Hans styrka har alltid varit hans fantastiska näsa och enorma apportlust, och nu börjar resten komma också, det är mycket fascinerande att se honom jobba! 

igår körde jag linjetag i en stor fyrkant på ängen, för första gången. Avstånden var väl ca 50-80 meter och såhär första gången fick Piller och Speed gå med när jag lade ut apporterna, medan de andra hundarna fick sitta och vänta. Sedan skickade jag Piller på linjetag, och när hon kom in lade jag ner apporten åt Speed, och vi gick jaktfot till nästa punkt och fortsatte så runt hela fyrkanten. Då låg alla apporter ute åt Speed, så det var bara att skicka honom, och lägga ut dummies åt Gimmie och Boogie på samma sätt. Man får ju inte vara dum, man måste rationalisera när man har många hundar;-) Piller gick förstås som en klocka, och Speed likaså - inte så konstigt eftersom de var med när jag lade ut apporterna, det kommer de inte att vara sedan. Tanken är att vi ska köra så här med kända målområden ett tag, och variera mellan rena linjetag och sidodirigeringar. Jag har inte börjat träna "ut" ännu, men även det går ju bra att lägga in i fyrkanten sedan, det går att variera i det oändliga. Vitsen med det här är att de ska lära sig alla de olika tecknen och signalerna, och det kommer vi att fortsätta träna under vintern. Jag får väl trampa upp min fyrkant i snön:-)

Idag tränade vi dolda linjetag i skogen, hundarna fick sitta och vänta medan jag gick iväg utom synhåll och lade ut apporterna. För det mesta lägger jag två apporter på samma ställe, men en liten bit ifrån varandra förstås. Då har jag en kvar när första hunden hämtat, och då kan jag skicka en annan hund, eller skicka samma hund ifrån ett annat håll. Piller är för jäkla säker på linjetagen, det är väldigt sällsynt att hon misslyckas, och Speed är jätteduktig han också. Han har förstått att han ska titta rakt fram, och inte på matte, nu;-)