Idag har jag äran att gratulera alla fina och duktiga hundar i Double-kullen på 8-årsdagen!      

Jag säger som alltid, det måste vara något fel på min tidsuppfattning för det är helt otroligt var tiden går fort - min egen Speed har ju nyss blivit vuxen, känns det som ;-) Underbaraste hunden i världen, ingen har varit så lätt att ha att göra med som han! Född "lydig" utan någon som helst träning, han är bara så oerhört samarbetsvillig och lyhörd att man inte ens har behövt lära honom något, det har han gjort själv! Han är också otroligt kelig och älskar när man gosar med honom... och det gör man förstås hela tiden;-) Jag har aldrig träffat någon som inte fallit pladask för den hunden och här hemma hos oss är han förstås KUNG!

Hela gänget på höstpromenad i våra vackra omgivningar, fr.v: Boogie, Speed, Piller och Gimmie

På tävlingsfronten har det varit lite lugnare den sista tiden, men Ellinor och Susa - SELCH Khemosabi MJ's Another Part Of Me och Staffan och Krutov - SELCH Khemosabi Double Sonic har varit ute några gånger och tävlat i ekl. lydnad. Det har gått bra för båda men någon försmäldig miss på dyra moment har gjort att poängen precis räckt till 1:a pris... bra jobbat ändå tycker jag, även om Ellinor kallade det "stolpe ut" och jag förstår verkligen att det känns så när man ligger högt på nästan alla andra moment. Men nu i söndags tävlade hon och Susa igen och då var det minsann "stolpe in" med finfina 304,5 poäng!

Stort GRATTIS till båda duktiga ekipagen, jag tycker ni är fantastiska!!

Dessa underbara hundar som förgyllt mitt liv i hela 12 år,  födda i mitt sovrum och mycket efterlängtade efter 4 år utan valpar - det är ingen massproduktion av valpar här hemma hos mig, precis ;-)

Fantastiska Gimmie, som inte bara är en mycket stark personlighet med massor av kapacitet utan också har gett mig och mina valpköpare de finaste gåvorna av alla - hennes superhärliga och otroligt duktiga avkommor!

Jag frågar mig dagligen hur det ens är möjligt att en 12-åring som fått tre kullar ser ut såhär? Jag har ärligt talat aldrig sett dess like.

Systeryster Boogie, med en motor som alltid är "på" men ändå alltid varit knäpptyst och superfokuserad i arbete. Tiken som fullständigt älskar valpar, men aldrig har fått några egna. Istället har hon fått agera lektant åt Gimmie's valpar och älskat varje sekund av det!

Boogie tv. och Gimmie th.

Jag är oändligt tacksam för varje dag som jag får tillbringa med dessa underbara hundar och hoppas att vi får flera år till tillsammans! Jag är dålig på att fira mina hundar med tårtor och presenter, vi brukar istället göra något roligt på födelsedagen så idag fick 12-åringarna leta efter dummies i skogen, det var väldigt uppskattat:-)

Lite historia om Gimmie och Boogie:

Deras mamma Ebba, LPI Khemosabi Chickasaw, var en fodertik som bodde hos min valpköpare och goda vän Catrin i Rättvik. En tik som precis som sin mamma Nollan var en superstabil men halvt galen och mycket explosiv hund med massor av kapacitet, bättre mentalitet får man leta efter! Hon kom ur en kull med fyra valpar, en tik flyttade till Österrike, en hanne bodde i Stockholm och blev räddningshund och en hanne flyttade till västkusten. Honom träffade jag vid 1 års ålder och jag kan än idag säga att det var en av de bästa unghundar jag någonsin sett, en ren kopia av min Spurten fast de hade olika fäder. En unghund som aldrig jakttränat men sopade in alla apporter i ett ursinnigt tempo, både på land och vatten - där fanns verkligen allt man ville ha så det räckte och blev över! Den hunden kom aldrig ut på några prov överhuvudtaget, vilket är en av mina stora sorger.

Ebba parades 2004 med en jättefin och duktig hanhund, SELCH LP Doubleuse Teddy Bear, som både tävlade i elitlydnad och hade ett par cert i elitspår. I kullen blev det fem valpar, en tik flyttade till Danmark och blev jakthund och fick 1:a pris i ökl. på jaktprov, en hanne blev ren jakthund i Norrland och en hanne flyttade till Skåne, han ompacerades efter något år och blev bruks- och lydnadshund i Stockholm - och så var det underbara Gimmie och Boogie.

Jag fastnade tidigt för Boogie, som på den tiden kallades Buddha för att hon var så jäkla tjock;-) Hon visade redan vid 4 veckors ålder en enorm kontakt och lyhördhet och jag föll förstås som en sten, henne skulle jag behålla! Men sen gick det ett par veckor till och lilla Gimmie stal mitt hjärta, så vacker och så mjuk och underbar - ja, där hamnade jag i ett riktigt dilemma, för jag hade ju inte tänkt behålla två! Inte blev det bättre ju längre veckorna gick, båda två var helt underbara och apporterade som små stjärnor redan vid sju veckors ålder så jag ville så gärna att någon av dem skulle hamna hos någon jaktintresserad - i annat fall skulle de får stanna kvar. Och så blev det, och det har jag aldrig ångrat!

Jag brukar aldrig rekommendera någon att ha två valpar samtidigt, men Gimmie och Boogie var så lätta att ha att göra med att jag brukar tänka att man hade kunnat ha tio sådana valpar samtidigt utan att det hade varit jobbigt. De var så snabba, lyhörda och samarbetsvilliga att både uppfostran och all träning, både jakt- och lydnadsträning, var som en dröm! Dessvärre blev jag dålig med mycket värk i hela kroppen, men framförallt i ben och fötter, när de var runt tre år gamla så det blev inte så mycket tränat och tävlat som jag hade hoppats - men självklart finns egenskaperna där ändå fast meriterna inte är så många. Men visst är det synd att dessa två inte har fått möjligheten att träna på ett vettigt sätt och visa vad de går för på prov, det är också en av mina största besvikelser. Jag är övertygad om att de hade kunnat gå riktigt långt om de bara fått chansen. Jag tröstar mig med att de ändå har fått leva väldigt bra liv och alltid har varit pigga och friska. Att de är så välbevarade både fysiskt och psykiskt vid 12 års ålder har säkert flera orsaker, bra gener är nog en av dem. Men också att jag har aldrig behandlat dem som om de vore gamla, de får lika mycket motion och aktivitet nu som de alltid har fått, jag har inte ändrat på någonting. Sedan ca ett halvår tillbaka får de MSM som är bra för immunförsvar, muskler och leder, jag brukar ge det till lite äldre hundar i förebyggande syfte. De får också ett foder som de mår väldigt bra av trots att det tillhör den prisvärda kategorin, de är pigga och glada, har bra magar och inga klådor. Det är nog bara att fortsätta med det och allt annat som har funkat så bra i 12 år;-) Hoppas som sagt på flera år till, varje dag med dessa två är en gåva!