Dags för en liten uppdatering, kanske?

Jag börjar där jag slutade förra gången, med att Boogie hade en svullnad på halsen (nedåt skulderbladet) som jag skulle gå till veterinären med. Natten innan jag skulle dit kom jag på att hon hade blivit påsprungen av en whippet (Soleil eller någon av syrrans) någon dag innan jag såg svullnaden första gången. Jag såg att hon blev påsprungen på sidan, men tyckte att det inte var mer än en liten touch och hon fick ingen hälta eller något annat tecken på smärta, så jag lade det inte på minnet. Men nu när jag kom ihåg det bestämde jag mig för att avvakta, och mycket riktigt var svullnaden helt borta på någon vecka. Boogie är pigg och glad som en mört, och det är Piller och Speed också.

Vår fina Soleil fyllde 9 år igår, otroligt vad fort tiden har gått! Hon är i riktigt fin form och vacker som en dag, den lilla galningen!

Jag är så fascinerad av fysiken hos vinthundar, man blir minst sagt imponerad när Soleil hoppar upp på en 3 meter hög sten utan att ens ta sats - det är helt otroligt! Språng på 5-6 meter är inget ovanligt, och ändå står man där och gapar varenda gång;-) Man upphör heller aldrig att förvånas över att dom kan rulla ihop sig till en pytteliten boll eller sträcka ut sig så de blir en halv kilometer långa! Ja, det är nåt väldigt speciellt med den fysiken. Att de sedan är otroligt lena och varma som element, det är det nog inte så många andra än vinthundsfolk som vet!

Nu till något ganska märkligt:

För ganska exakt två veckor sedan utbrast jag plötsligt "Jag vill skulptera!" efter en middag med min syster. Jag vet egentligen inte var det kom ifrån, men jag tror att jag har något inneboende behov av att skapa på ett eller annat sätt. Hunduppfödandet har ju också varit ett slags skapande, jag har ju faktiskt "skapat" precis den typ av hundar jag själv har velat ha. Men jag har aldrig skulpterat eller ens försökt arbeta med något sådant material överhuvudtaget, faktum är att jag inte har gjort någonting konstnärligt i hela mitt liv, annat än att jag tecknade mycket som barn. Det plockade jag faktiskt upp nu för ett par månader sedan, efter 45 år - och det gick bättre än jag trodde! Det var kanske där skaparlusten väcktes, och anledningen till att jag plötsligt gav uttryck för min längtan att få skapa något med händerna. 

Hursomhelst, dagen efter den där middagen kom min snälla syster Mai med en present till mig, och döm om min förvåning när jag fick se att det var lera!

Det föll sig ganska naturligt att det var whippets jag ville försöka mig på att forma, eftersom jag älskar deras fysik och har gott om inspiration på nära håll. Sagt och gjort, det var bara att sätta igång, och det här blev det allra första resultatet:

Självklart inte perfekt rent anatomiskt, men det var kul och jag fick blodad tand! Nästa figurin blev lite bättre, tycker jag...

Nästa blev en ihoprullad liten sak...

... och sen gick det av bara farten, de blev fler och fler;-)

Den här var väääldigt trött;-)

Lite fint kan det vara som dekoration, och faktum är att whippetfolket - som är helt galna i sin ras - gillar det jag gör och nu börjar beställningarna trilla in... det är ju egentligen inte klokt, jag har ju bara hållit på i två veckor!

Senaste skapelsen gjorde jag igår kväll/natt och det är den som blev min första beställning...

Alla figuriner ska förstås slipas och lackas och/eller målas innan jag säljer dem.

Den här är nog den som jag är mest förtjust i själv, och den är en av de som blev såld först. Jag filmade med mobilen och kan inte lägga upp den här, men det ska funka med länken, annars går det bra att gå in på min öppna facebookgrupp Pias Keramik, som redan har över 500 medlemmar! Är du intresserad av att följa mina skapelser där går det bra att gå in och titta eller bli medlem i gruppen, då får du alla uppdateringar!

Det lustiga är att jag har gått hela hösten och gnällt om att jag måste ha något att göra för att klara av vintermörkret, något projekt av något slag - men inte kunde jag ana att det skulle bli det här! Jag har ju inte format någonting av lera i hela mitt liv (möjligen när jag var väldigt liten) så detta hade jag inte en tanke på. Men nu blir det nog det här som kommer att bli mitt "vinterprojekt", att lära mig bli bättre på det här och ge mig på andra raser än vinthundar så småningom. Jag har mycket att lära, och det ser jag faktiskt fram emot. En bonus i allt det här är faktiskt att jag, som har lidit av sömnlöshet i nästan hela mitt liv, sover bättre än på väldigt länge, och det är jag väldigt glad för! Kanske var det det här som jag "hade i händerna" som ville komma ut? Något märkligt är det i alla fall;-)